Men va fan Kjell Albin?

Det är alltid tråkigt när folk man tappar respekten för människor man tidigare beundrat. Utrikeskorrepsondenten Kjell Albin Abrahamsson är idag ett sådant exempel.

Han förtjänar stor respekt för sina journalistiska insatser, framför allt i Östeuropa och forna Sovjetunionen. Kanske allra mest för att han envist fortsatt att rapportera från länder och regioner som av övriga journalistkåren glömts eller ignorerats.

Ofta har hans rapportera varit sakliga och korrekta. Men som många andra korrespondenter kan han på äldre dagar inte låta bli att blanda in sitt eget tyckande, sina egna kommentarer om det han ser.

När dessa kommentarer (eller tyckande) blir politiska och dessutom tydligt tar avstånd från en del av det samhället han ska beskriva, ja då förminskans hans journalistiska insats.

Att inte med öppet sinne kunna rapportera från och om det samhälle han vill beskriva, utan se det genom politiska eller ideologiska glasögon gör rapporteringen, mindre spännande, mindre saklig och mindre betydelsefull – på gränsen till betydelselös.

Jag vet inte om hans “krönikor” i Expressen ska vara av det personliga slaget och innehålla tyckande, det är svårt att avgöra, hans språk är den rapporterande journalistens, med små tyckande och ideologiska ställningstaganden som lyser igenom.

I dagens krönika om det polska förbudet av kommunistiska symboler, skiner hans illa dolda förakt mot kommunismen igenom, till en grad där det är svårt att ta honom på allvar som journalist i förutsättningen.

Jag tycker att det är befriande med människor som vågar tala klarspråk; Che Guevara var en psykopat och seriemördare. Det är också förvånande att det i Sverige så lite diskuteras om de små vänstergrupper som står för en betydande del av våldinslagen på gator och torg.

Varje tänkande människa är anti-nazist och anti-kommunist. Nazister och kommunister är helt enkelt sjuka anomalier i dagens värld.

Jag vill inte påstå att alla som inte är anti-kommunister är sjuka eller icke-tänkande människor. Jag föraktar visserligen de som inte kan eller vill ta avstånd från de övergrepp som kommunister har gjort under 1900-talet.

Att jag själv tar avstånd från kommunismen, som jag innerligt anser vara en ofrihetens ideologi, hindrar mig inte för att förstå de drömmar som drömts av människor under 100 år om ett rättvisare, mer jämlik och bättre samhälle, även de som drömt det i kommunismens namn. De som drömt om förbättring och de som valde att slåss för ett rättvisare samhälle kan inte enkelt avfärdas som sinnessjuka massmördare lika lite som alla som tagit tillvapen för att försvara en idé en livsstil.

Att som Kjellalbin dra alla ideologier som inte varit mainstream det senaste 15-20 åren över en kam, och kalla kommunister för sjuka anomalier är inte bara historiskt kortsiktigt och föraktfullt mot människor som inte tycker och tänker som Kjell Albin. Det är också en vansinnigt anti-intellektuellt inställning som låser fast det politiska tänkandet.

Att ha journalister med den ingången i sin rapportering och dessutom har det öppet, smalnar av den politiska diskussionen och samtalet om vilket samhälle vi ska ha.

Jag vill ha bättre journalister än så, sorgligt att behöva säga det men Kjell Albin föll just ganska många pinnhål i anseende.
- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -
Motbilder och Johannes har också skrivit om artikeln.